Idag klockan 10:00 gjorde vi debut i årets upplaga av smögen cup och första motståndarna blev Landvetter Wings. Landvetter är ett lag som vanligtvis spelar i div2. På förhand kan detta bli en bra värdemätare mot årets upplaga av Lerum H3, vilket visade sig vara helt riktigt.
Matchen var väll ingen fröjd för ögat men innehöll ett böljande spel med chanser åt båda hållen. Farten och tempot var relativt högt matchen igenom och det syntes att ingen vill vika ner sig på plan.
06:18 gör dock Landvetter 1-0 på en miss i vårat uppspel och Norberg i målet blev lite ställd.
Vi krigar på och när sedan Kihlberg bryter en boll och kvitterar efter 11:47 så får vi lite luft under våra vingar. Farten går upp något och därmed ökar även misstagen, dock från båda sidor. Chanserna avlöser varandra och det är farligt nästan överallt på plan.
Första perioden slutar 1-1 och måste påstå att det är helt rättvist. Landvetter har några tricks för sig i anfallszon, ledda av Örneflo, men vi är med och ställer till det för Wings. Att vi är med i försvaret har mycket att göra med att just nyutnämnda kaptenen Jonathan Wathén är på spelhumör idag. Ihop med sina backkollegor så utgör dom en stabil grund med sitt försvar och forwards kan lägga mer energi på anfallet. Där är vi lite vilsna men farten och direktiven fanns, det klickade inte bara på alla punkter idag.
Period två fortsätter där första slutade, kanske något svajigt tempo men annars precis samma.
Dagens syndabock blir tyvärr Långe. På något sätt studsar bollen upp längs byxbenet på långe, som snurrar för att leta efter bollen. Bollen dimper då ner bakom ryggen på Långe och givetvis är Örneflo där och smätter in räkmackan han precis blev serverad, mitt framför Norberg som är chanslös. Detta händer när det är 6 sekunder kvar och oj, vad sådana mål är tunga. Vi satsar allt på nästa tekning men ingen utdelning där. Landvetter viner med 2-1 och jag vill påstå att det var orättvist, men ibland blir det så.. Det är detta som är tjusningen med sport (sägs det).
